Här visar vi konstverk från museets samling som vi vill lyfta fram särskilt. Det är konstverk och konstnärer som har stor betydelse för Malmö Konstmuseum, och flera av verken har visats i några av våra större utställningar med fokus på samlingen som visats under de senaste åren.

Klicka på ett verk nedan för att läsa mer om konstverket, se dess utställningshistorik, eller för att komma vidare till konstnären.

Here is a selection of artworks from the museum’s collection that we wish to highlight. These works and artists are of great significance for Malmö Konstmuseum, and many of them have been shown in our larger exhibitions based on the collection recently.

Click on an artwork to read more about the work, see the exhibition history, or to learn more about the artist.

I blickfånget

In the Limelight

Herman Gotthardts (1873-1949) donation består av drygt 760 verk av nordisk modernistisk konst, insamlade av Gotthardt själv mellan 1914 och 1943, och donerade till museet år 1944. Donationen innefattar ca 320 oljemålningar, ett 60-tal skulpturer, samt teckningar, pasteller, akvareller, gouacher och grafik. Herman Gotthardts konstsamling utgör en av stommarna i Malmö Konstmuseums samlingar.

Herman Gotthardt hade en enastående aptit på allt vad 1900-talskonsten kunde bjuda. Hans samling växlade utseende under årens lopp – han sålde undan sådant som inte höll måttet, bytte upp sig och köpte nytt. Även om det aldrig var Gotthardts mening att skaffa sig en fullständig representation av nordisk konst, fanns under 30-talet och början av 40-talet praktiskt taget alla riktningar och skolor inom den skandinaviska 1900-talskonsten företrädda i samlingen.

Den svenska konsten hade den mest framträdande positionen i samlingen, och bland de svenska konstnärerna dominerade de skånska. Herman Gotthardt föredrog den expressionistiskt figurativa konsten med rötter i den franska eller den tyska expressionismen. Av konstnärliga tekniker föredrog han måleri. Mycket av den svenska konst som Gotthardt förvärvade hade sitt ursprung i "1909 års män" som i hög grad var påverkade av Matisse och Fauvisterna. Måleriet skulle vara en "fest för ögat", som Isaac Grünewald uttryckte det. I samlingen finns verk av Tor Bjurström, Nils Dardel, Isaac Grünewald, Sigrid Hjertén, Einar Jolin, Per Leander Engström och Gösta Sandels.

1920-talets klassicistiska våg som gick genom den europeiska konsten kom i Sverige att kallas "Den nya sakligheten". Dess främsta företrädare i Sverige var Otte Sköld. Han hade tidigare experimenterat med kubismen. 1930-talsexpressionismen ifrågasatte klassicismen, och hade ett råare, brutalare uttryck och ofta ett socialt eller politiskt budskap. I samlingen finns bland andra Sven X-et Erixson, Vera Nilsson och Albin Amelin representerade. En särställning i samlingen har Nils Nilsson som är representerad med ett 50-tal verk. Han var en bland Göteborgskoloristerna.

Bland de skånska konstnärerna i samlingen är Gösta Adrian-Nilsson (GAN) den mest berömda. Han utvecklade ett formspråk som inspirerades av kubistiska, futuristiska och expressionistiska strömningar. Bland de andra skånska modernisterna finner vi Svante Bergh, Johan Johansson, Tora Vega-Holmström, Martin Emond, Jules Schyl och Per Siegård.

Den finska samlingen är mer begränsad men här finns bland annat verk av den framstående modernisten Tyko Sallinen. Andra konstnärer i samlingen är Jalmari Ruokokoski och Marcus Collin.

Det danska måleriet var mer traditionsbundet än det svenska. En av de främsta danska modernisterna var J. F. Willumsen. Andra betydande konstnärer som finns representerade i samlingen är bland andra Harald Giersing, Oluf Höst, Edward Weie och Olaf Rude från Bornholmsskolan, Axel P. Jensen, Jens Söndergaard, Sager Hjort-Nielsen och Vilhelm Lundström. Förutom de danska modernisterna finns i donationen verk av en hel del äldre danska konstnärer som Vilhelm Marstrand, Per Christian Skovgaard, Vilhelm Hammershöi, Julius Poulsen, Niels Hansen, Viggo Madsen och Aksel Jörgensen.

Den norska modernismen representeras i donationen av de banbrytande konstnärerna Christian Krohg, Edvard Munch och Torvald Erichsen. Därutöver finns verk av Ludvig Karsten, Henrik Sörensen, Ulf Wold-Torne och Per Krohg, son till Oda och Christian Krogh.

Herman Gotthardt’s (1873–1949) donation consists of about 760 Nordic modernist artworks, collected by Gotthardt himself between 1914 and 1943, and donated to the museum in 1944. The donation consists of about 320 oil paintings and around 60 sculptures, as well as drawings, pastels, watercolours, gouaches, and graphics. In part, Herman Gotthardt’s donation constitutes the foundation of Malmö Konstmuseum’s collection.


Herman Gotthardt had an exceptional taste for everything 20th century art had to offer. His collection changed appearances throughout the years, as he sold what no longer held up, exchanged works, and bought new pieces. Even if Gotthardt’s intention never was to curate a complete representation of Nordic art, during the 1930s and early 40s virtually all branches and academies of the 20th century were represented in the collection.

Swedish art was the most prominent part of the collection, and among the Swedish artists a majority were Scanian. Herman Gotthardt preferred the expressionistic figurative art with roots in French or German expressionism, and his preferred technique was painting. Much of the Swedish art Gotthardt acquired was made by members of the artist group “1909 års män” (“Men of 1909”) which was strongly influenced by Matisse and the Fauves. The paintings should be a “party for the eyes”, as Isaac Grünewald put it. The collection features artworks by Tor Bjurström, Nils Dardel, Isaac Grünewald, Sigrid Hjertén, Einar Jolin, Per Leander Engström, and Gösta Sandels.

The classicistic wave of the 1920s that washed over the European art scene came to be known in Sweden as “The New Objectivity.” Its main spokesperson in Sweden was Otte Sköld, who had experimented with cubism previously. The expressionism of the 1930s questioned classicism, and had a more raw, brutal style, often with a social or political message. In the collection, artists such as Sven X:et Erixson, Vera Nilsson, and Albin Amelin are represented. An artist of note in the collection is Nils Nilsson who is represented by around 50 pieces. He was part of “Göteborgskoloristerna” (“the Gothenburg Colourists”).

Among the Scanian artists in the collection, Gösta Adrian-Nilsson (GAN) is the most well-known. He developed his own style with influences from cubism, futurism, and expressionism. Other Scanian modernists represented in the collection include Svante Bergh, Johan Johansson, Tora Vega Holmström, Martin Emond, Jules Schyl, and Per Siegård.

The Finnish collection is less extensive, but includes works by the prominent modernist Tyko Sallinen. There are also works by artists such as Jalmari Ruokokoski and Marcus Collin.

Danish painting was more conservative than in Sweden. One of the leading Danish modernists was J. F. Willumsen. Other notable artists represented in the collection are Harald Giersing, Oluf Høst, Edward Weie and Olaf Rude from the Bornholm school of painters, Axel P. Jensen, Jens Søndergaard, Sager Hjort-Nielsen, Vilhelm Lundstrøm, and more. Besides Danish modernists, the donation also contains works by numerous earlier Danish artists such as Vilhelm Marstrand, Per Christian Skovgaard, Vilhelm Hammershøi, Julius Poulsen, Niels Hansen, Viggo Madsen, and Aksel Jørgensen.

Norwegian modernism is represented by the groundbreaking artists Christian Krohg, Edvard Munch, and Torvald Erichsen. Beyond those, the collection has works by Ludvig Karsten, Henrik Sørensen, Ulf Wold-Torne, and Per Krohg, son of Oda and Christian Krogh.

Herman Gotthardts samling

Herman Gotthardt's collection

Schyls donation består av en större konstsamling som byggdes upp av paret Jules och Karin Schyl. Karin hade stort intresse för affärer och byggde upp en aktieportfölj som exploderade i värde under 1970- och 80-talet, vilket finansierade parets samlande. Jules Schyl, som var konstnär, avled 1977 och fyra år senare, 1981, testamenterade Karin Schyl större delen av sin förmögenhet och delar av parets konstsamling till Malmö Konsthall.

Bland de donerade konstverken fanns bland annat målningar av Jules Schyl själv, och internationella konstnärer som Sonia Delaunay, Antoni Clavé och Victor Vasarely, en tuschteckning av Fernand Léger och en bronsskulptur av Henri Laurens. Karin Schyl dog 1985, men två år tidigare, medan Karin fortfarande var i livet, verkställdes donationen enligt testamentet, efter ett beslut från kommunfullmäktige. Paret Schyls förmögenhet uppgick då till 6 miljoner kronor. I testamentet specificerades att medlen skulle gå till att köpa in internationell konst, gärna avantgardistisk, där bara originalverk fick förvärvas. Varken grafik eller multikonst eller dylikt var accepterat. De donerade verken och nyförvärven skulle då komma att bilda ”samlingen Karin och Jules donationsfond”.

I Karin Schyls testamente ställdes kravet att samlingen skulle visas och vara tillgänglig för allmänheten 6 månader om året. Då Konsthallen inte hade möjlighet att visa hela samlingen har stora delar av samlingen under åren lånats ut och visats upp på ett flertal konsthallar och museer i Norden och Tyskland. Enskilda verk har också lånats ut till stora internationella museer som National Gallery of Art i Washington DC, USA och Tate Gallery i London, England. Större delar av samlingen har visats i Kristianstad, Landskrona, Rostock och Odense.

2015 övertog Malmö Konstmuseum ansvaret för samlingen från Malmö Konsthall. Konsthallen saknade förvaringsmöjligheter för den växande samlingen, och redan på 1990-talet hade konsthallens dåvarande chef, Sune Nordgren, en förhoppning om att samlingen istället skulle utgöra en bas åt en internationell samling på Malmö Konstmuseum.

Samlingen bestod från början av endast ett tjugotal verk, men har med åren växt till att bestå av fler än hundra verk. Samlingens fokus ligger på samtida konst från 1970-, 80- och 90-talet, och speglar de viktigaste rörelserna och riktningarna under denna tid. I samlingen finns flera internationellt kända konstnärer representerade, som till exempel Cindy Sherman, Barbara Kruger, Claes Oldenburg, Donald Judd – och många fler.


The Schyl donation consists of a large art collection accumulated by the couple Jules and Karin Schyl. Karin had a strong interest for business and created a portfolio of stocks of which the value sky-rocketed in the 1970s and 80s, which helped fund the couple’s collecting. Jules Schyl, an artist, passed away in 1977, and four years later, in 1981, Karin Schyl wrote a will bequeathing a majority of her wealth and parts of the couple’s art collection to Malmö Konsthall.

Among the donated works were paintings by Jules Schyl himself, and international artists such as Sonia Delaunay, Antoni Clavé, and Victor Vasarely, an ink drawing by Fernand Léger, and a bronze sculpture by Henri Laurens. Karin Schyl passed away in 1985, but two years earlier when she was still alive, the donation was made according to her will, following a decision made by the municipal council. At that point, the Schyl couple’s wealth amounted to 6 million Swedish kronor. The will specified that the funds should go to purchasing international art, preferably avant-garde, and solely original pieces. Graphics or mixed media pieces were prohibited. The donated pieces and the newly purchased works would come to make up the “Karin and Jules’ donation fund collection.”

Karin Schyl’s will demanded that the collection be exhibited and available to the public 6 months every year. Malmö Konsthall didn’t have the opportunity to show the entire collection, therefore large parts of it have been on loan and exhibited in various exhibition halls and museums in the Nordic countries and Germany throughout the years. Individual works have also been on loan to large international museums such as the National Gallery of Art in Washington, D.C., United States and the Tate Gallery in London, England. Large parts of the collection have been exhibited in Kristianstad, Landskrona, Rostock, and Odense.

In 2015, Malmö Konstmuseum took over the collection from Malmö Konsthall. Konsthallen was not able to store the growing collection, and already in the 1990s, the director at the time, Sune Nordgren, hoped the collection could be the foundation for an international collection at Malmö Konstmuseum.

Initially, the collection consisted of just around twenty works, but over the years it has grown to consist of more than a hundred works. The focus of the collection lies on contemporary art from the 1970s, 80s, and 90s, with the most prominent movements of the time represented. The collection features several internationally acclaimed artists, such as Cindy Sherman, Barbara Kruger, Claes Oldenburg, Donald Judd, and many more.

Schyls donation

Schyl's donation

Strävan från Malmö Konstmuseums sida under de senaste 40 åren har varit att lyfta fram det som är unikt och speciellt i förhållande till andra museisamlingar. En samling kan aldrig vara heltäckande eller objektiv, utan styrkan hos en samling är en egen profil.

Malmö Konstmuseum har stora samlingar äldre konst med svensk eller nordisk anknytning, vilket gett museet en central roll att spela utifrån ett konsthistoriskt perspektiv. Sedan slutet av 1980-talet har Konstmuseet kontinuerligt och ytterst medvetet fogat betydande verk ur den skandinaviska samtidskonsten till sina samlingar – ofta redan innan konstnärerna nått en bredare uppmärksamhet. Flera av de verk som anskaffats till samlingen hör idag till den nordiska konstens nyckelverk. De senaste tio åren har även kompletteringar bakåt i tiden gjorts, inte minst av förbisedda kvinnliga konstnärskap, såsom Maja Braathen, Maj Bring, Inger Ekdahl, Vera Frisén, Berta Hansson och Birgitta Liljebladh.

Det är genom stora privata pengadonationer, ofta många decennier bakåt i tiden, väl placerade i aktieportföljer, som Malmö Konstmuseum fått ekonomiska medel till sina inköp. En väl genomtänkt inköpspolicy har gjort att museet blivit en av de ledande aktörerna inom den nordiska samtidskonsten idag. Museet har även haft en ovanligt självständig inköpspolitik, vilket gett möjligheter att upprätta kontakt med konstnärer vid en tidig tidpunkt i deras karriär. Museet har ofta varit den första institutionen som stöttat dem som konstnärer genom deltagande i grupputställningar, genom förvärv av konstverk eller genom utdelning av stipendier. Malmö Konstmuseum har ett ansvar mot omvärlden och mot det arv som är lagrat i institutionen, museet samlar för framtiden.
Till detta måste finnas ett samtida förhållningssätt för att undvika att Konstmuseet stagnerar. För att kunna köpa in samtidskonst krävs givetvis kunskap och kännedom om den samtida konsten. Att hela tiden röra på sig och besöka utställningar och konstnärsateljéer. Konsten är inte skild från samhället i övrigt utan är en integrerad del som påverkas och förändras som allt annat. Samlingen med nordisk samtidskonst består idag av fler än 4500 konstverk i olika tekniker.

Dagens konstnärer arbetar förutom med de traditionella materialen; olja på duk samt skulptur och grafik, även med foto, installationer, performance och video. Vår samtidskonst bjuder in besökaren till, ofta stark, känslomässig involvering i verket. Betraktaren utsätts för händelser, erfarenheter, och erbjuds därigenom att vara medskapande till verken.

Två röda trådar löper genom samlingen. Den ena är konst som handlar om den moderna människans existens. Den andra linjen fokuserar på den konst, som genom nya former, material och medier, handlar om själva konstbegreppet.

Här, i denna webbutställning, presenteras ett urval av Malmö Konstmuseums nyförvärv under 2021-2026.

Over the past 40 years, Malmö Konstmuseum has made an extensive effort to highlight what is unique and special in relation to other museum collections. A collection can never be comprehensive or objective, but the strength of a collection is its own profile.

Malmö Konstmuseum holds large collections of older art with a Swedish or Nordic connection, which has given the museum a central role to play from an art historical perspective. Since the end of the 1980s, Malmö Konstmuseum have continuously and deliberately added significant works of Scandinavian contemporary art to their collections – often even before the artists achieved wider attention. Several of the works acquired for the collection are today among the key works of Nordic art. In the last ten years, additions have also been made with a focus on historic works of overlooked female artists, like Maja Braathen, Maj Bring, Inger Ekdahl, Vera Frisén, Berta Hansson och Birgitta Liljebladh.

It is through large private monetary donations, often many decades back in time, well placed in stock portfolios, that Malmö Konstmuseum has the financial funds for purchasing art. Since then, a well-thought-out purchasing policy has made the museum one of the leading players in Nordic contemporary art. The museum has also had an unusually independent purchasing policy, which has provided opportunities to establish contact with artists at an early stage in their career. The museum has often been the first institution to support them as artists by displaying their artworks in group exhibitions, by acquiring their works, or by awarding scholarships. Malmö Konstmuseum has a responsibility towards the outside world and towards the heritage stored in the institution – the museum collects for the future.

In order to avoid the collections and the museum to stagnate, there must be a contemporary approach to collecting. To be able to buy contemporary art, it is of course necessary to have knowledge and familiarity with contemporary art. We need to regularly visit exhibitions and artist studios. Art is not separate from society in general, it is an integrated part that is affected by changes like everything else. Today, the collection of contemporary Nordic art consists of more than 4,500 artworks in various techniques.

In addition to the traditional materials, oil on canvas, sculpture and graphic art, artists today also work with photography, installations, performance, and video. Our contemporary art invites the visitor to, often strong, emotional involvement in the work. The viewer is exposed to events and experiences and is thereby offered to be a co-creator of the works.

Two common lines run through the collection. One is art that deals with the existence of modern life and existence. The second line focuses on the art, which through new forms, materials, and media, deals with the concept of art itself.

Here, in this web exhibition, a selection of Malmö Konstmuseum's new acquisitions during 2021-2026 are presented.


Ett urval av nyförvärv 2021-2026

A selection of new acquisitions 2021-2026

Ester Almqvist var under sin livstid en central gestalt i svenskt konstliv, men trots det har hon för sin eftervärld länge varit relativt okänd. Hon har själv beskrivit sitt liv som att hon levde i två världar. Den ena världen var livsbejakande och bohemisk, där var hon tillsammans med sina konstnärsvänner. I den andra världen levde hon tillsammans med sin gamla mor på föräldragården i Småland. I konstvärlden stod det modernistiska genombrottet för dörren, men på gården stod tiden stilla. Hon skriver i ett brev till en vän ”Kan du förstå att jag lefver liksom i två världar: Den ena är med mina älskade kamrater, konstnärer och solmänniskor – den tillvaron återknyts alltid där den slutade, om än åratal gått emellan. Och så den andra tillvaron: den är tung och förhistorisk skulle jag vilja säga, svensk och bondsk”.

Ester Almqvist studerade på Tekniska skolan för att bli teckningslärare mellan 1888–1892. Därefter fortsatte hon med konstnärliga studier på Valand som elev till Carl Larsson. Hennes konstnärliga skicklighet utvecklades, och år 1897 skrev hon in sig på Konstnärsförbundets friskola i Stockholm. Almqvist målade ofta motiv från gården och människorna som stod henne nära. Sekelskiftets många spänningar mellan industri–hantverk och stad–landsbygd är framträdande i hennes konstnärskap. Hennes konstnärliga uttryck och ambition speglade den dubbelhet som var vanlig omkring sekelskiftet 1900. Å ena sidan det starka nationalromantiska och realistiska måleriet, å andra sidan anas den gryende modernismen med form och färg.

Almqvist verkade som konstnär från omkring 1890 fram till sin död 1934. Tre större perioder kan skönjas: Den första är de trevande åren som student då hon påverkades av de strömningar som rådde vid tiden och som succesivt övergick till ett mer självständigt skapande. Den andra är åren strax efter moderns död, 1913–1918. Här märks mer av en frigörelse, hennes egen lyskraft, och hur hon övergav nationalromantiken och utvecklade en personlig expressiv stil. Den tredje ses i de sena åren som präglas av inspiration från utlandsresor och innehåller motiv med arbetande människor – verk präglade av en kamp mellan expressiv frigörelse och formfast säkerhet.

Almqvist ingick i ett nätverk av kvinnliga svenska konstnärer, med Tora Vega Holmström, Agnes Wieslander och Maja Fjæstad, som reste, arbetade, ställde ut och tidvis levde tillsammans. Hennes nära relation till dessa kvinnor påverkade och inspirerade henne både privat och som konstnär.

En stor del av Ester Almqvists kvarlåtenskap förvaltas av Malmö Konstmuseum. Samlingen består av ett 30-tal målningar och drygt 2000 teckningar och akvareller, varav ett mindre urval visas här. Verken visar på spännvidden från sekelskiftets suggestiva landskap och kvinnoporträtt, till färgstarka industrimiljöer. Verken kom till museet i form av en donation från konstnärens syster Maria samt konsthistorikern Nils Gösta Sandblad, efter konstnärens död.


During her lifetime, Ester Almqvist was a central figure in the Swedish art scene, but has despite this been mostly unknown after her passing. She described her life as being made up of two worlds. One world was life-affirming and bohemian, with the company of her artist friends. In the other world she lived with her elderly mother at her childhood homestead in Småland. In her art world, the modernistic breakthrough was just around the corner, but at her homestead time stood still. In a letter to a friend, she writes “Can you see that I live as though in two worlds: one is with my dear friends, artists and sun people – that existence always carries on where we left off, even years have passed. And the other life: it is heavy and prehistoric, I would say, Swedish and rustic”.

Between 1888 and 1892, Ester Almqvist studied at the Technical School to become a drawing teacher. Thereafter she continued studying art at the Valand Academy as a pupil of Carl Larsson. Her artistic skills blossomed, and in 1897 she was signed into the Artists’ Society painting school in Stockholm. Almqvist often painted scenes from her homestead and of the people she held close. The tensions of the turn of the century between industrial mass production—crafts, and the city—the countryside, are important aspects of her art. Her artistic expression and ambition reflected the duality that emerged around the turn of the 20th century. On one hand the strong national romanticism and realistic painting, on the other the dawning modernism with a freer and more expressive colourism and imagery.

Almqvist was active as an artist from around 1890 until her passing in 1934. Three periods of her artistry can be discerned: the first includes her tentative student years, when she was influenced by the tendencies at the time, and gradually found a more solid creative style. The second period is the years shortly after the passing of her mother, 1913–1918. Here we can sense a liberation, finding her own artistic self, and how she abandoned national romanticism to develop a more personal, expressive style. The later years makes up the third period, which was characterised by inspiration from travels abroad, with working people as the subjects. These works are characterised by a battle between expressive freedom and formal mastery.

Almqvist was part of a network of Swedish female artists, including Tora Vega Holmström, Agnes Wieslander, and Maja Fjæstad, who travelled, worked, exhibited, and for some time lived together. Her close relationship to these women affected and inspired her both in her private life and in her artistry.

A large portion of Ester Almqvist’s estate is managed by Malmö Konstmuseum. The collection consists of around 30 paintings and about 2,000 drawings and watercolours, of which a small selection is shown here. The works show the turn of the century’s range from suggestive landscapes and portraits of women to colourful industrial environments. The pieces entered the museum in the form of a donation from Almqvist’s sister Maria and art historian Nils Gösta Sandblad, after her passing.

Ester Almqvist

Den Baltiska utställningen 1914 ägde rum i en brytningstid. 1890-talets nationalromantik med sitt stämningsfulla skymningsmåleri var fortfarande starkt samtidigt som expressionismen växte fram. Man anammade ett modernt formspråk, ofta i den franska konstens fotspår med Paul Gauguin och Vincent van Gogh som förebilder. Samtidigt värnade man om det inhemska arvet i en tid då begrepp som nation och fosterland var viktiga inte bara för hur ett land representerades, utan även för att stärka den egna självbilden.

Den Baltiska utställningen var från början tänkt som en industrimässa anordnad samtidigt som Svenska Lantbruksutställningen för att främja svensk export. Här presenterades tekniska innovationer och nymodigheter, och området, nuvarande Pildammsparken, sjöd av folknöjen, restauranger, konserter och revyscener. Konsten var ett betydelsefullt inslag och Konsthallen en av de största byggnaderna. När Baltiska utställningen stängde i oktober hade man haft hela 850 000 besök.

Konsthantverk visades i en egen paviljong och stilarna var många även om jugendstilen dominerade. Malmö Museum, som Konstmuseet hette då, hade tilldelats en separat budget för att köpa in föremål. Nu utökades samlingen med bland annat Georg Jensens silversmide, möblemang av Lars Israel Wahlman och Carl Bergsten samt keramikföremål av Bess och Anders Wissler. I takt med att konsthistorien har omvärderats har man fått upp ögonen för de kvinnliga konstnärer och konsthantverkare som deltog och som tidigare befunnit sig i skuggan av de manliga kollegorna.

Den svenska delen i Baltiska utställningens konsthall inleddes med Bruno Liljefors. För samtidens kritiker var det ett självklart val eftersom hans djur- och naturbilder ansågs förmedla en representativ bild av Sverige till de utländska besökarna. Just landskapen blev centrala när bilden av nationerna skulle kommuniceras utanför landets gränser i en värld som internationaliserades i snabb takt.

Den ryska konsten på Baltiska utställningen utmanade och provocerade – och blev en publiksuccé. I Malmö Konstmuseums samling döljer sig en fantastisk historia om det ryska konst- och kulturlivet under åren strax före revolutionen. De ryska konstnärernas verk från Baltiska utställningen som har deponerats eller införlivats i Malmö Konstmuseums samling ger en glimt av de 248 verk som visades. Samlingen i Malmö omfattar 41 av dessa verk, men trots obalansen i antal så ger den en god representativ bild av andan och ambitionen vid den större ryska utställningen.

The Baltic Exhibition of 1914 opened in a period of transition. Even though Expressionism was on the ascent, the lyrical twilight-painting of the 1890s still exerted a powerful pull. The idiom of “the modern” was gradually being adopted, often in the footsteps of the paragons of French painting: Gauguin and van Gogh. A concerted effort was also being made to safeguard domestic traditions in an era when concepts such as nation and fatherland were important not just for how a country was represented but as a means of boosting its self-image.

Initially conceived as an industrial fair to promote Swedish export and arranged to coincide with the national agricultural show, the Baltic Exhibition was a showcase for the latest technical innovations and inventions. The site, the current Pildammsparken, teemed with popular entertainment, restaurants, concerts and vaudeville shows. Art was a major attraction and the Hall of Fine Art one of the largest buildings. At least 850,000 people had visited the exhibition by the time it closed in October 1914.

Arts and crafts were displayed in a pavilion of their own and while there was a plethora of different styles Art Nouveau reigned supreme. Malmö Museum had been given a separate budget for acquiring these objects and the collection was expanded with Georg Jensen’s silver, furniture by Lars Israel Wahlman and Carl Bergsten, and ceramics by Bess and Anders Wissler. As art history has evolved, greater attention has been paid to the participating women artists and craftmakers, who were previously overshadowed by their male colleagues.

The Swedish section of the Baltic Exhibition began with Bruno Liljefors, who was the obvious choice as far as contemporary critics were concerned because his paintings of animals and nature were seen as communicating a representative image of Sweden to foreign visitors. Landscapes turned out to be the key when the image of a nation was to be shared beyond the country’s boundaries in a world that was rapidly becoming more international.

The Russian art at the Baltic Exhibition challenged and provoked – and was a success with the public. The Malmö Art Museum’s collection hides a fantastic story about Russian art and cultural life in the years just before the revolution. The works by Russian artists from the Baltic Exhibition that have been deposited or incorporated into the Malmö Art Museum’s collection provide a glimpse of the 248 works that were shown. The collection in Malmö includes 41 of these works, but despite the imbalance in numbers, it gives a good representative picture of the spirit and ambition of the larger Russian exhibition.

Förvärv vid Baltiska utställningen 1914

Acquisitions at the Baltic Exhibition of 1914

Carl Fredrik Hill föddes 1849 i Lund. Hans far Carl Johan var professor i matematik, hans mor Charlotte kom från en prästfamilj. 1858 började Hill sina studier vid Katedralskolan i Lund och där uppmärksammades hans konstnärliga begåvning av hans teckningslärare Axel Lindqvist. Hans intresse för konsten motarbetades hela tiden av fadern som helst sett att sonen gått i hans fotspår. Trots detta kom Hill in på Konstakademin där han studerade 1871-73. Där fick han bland annat teckna av gipsavgjutningar efter klassiska verk.

Som så många andra konstnärer ville Hill till Paris, som då var konstens medelpunkt. Han trotsade sin fars protester och reste dit år 1873, och skaffade en bostad och ateljé. Han besökte ofta Louvren och andra museer och gallerier, och han målade även intensivt själv och var mycket produktiv. Gång på gång blev han dock refuserad på Parissalongen.

Han sökte sig till öppna landskap och platser som Montigny och Bois-le-Roi utanför Paris. Här tillkom de kända utsikterna över Seine och studierna av blommande fruktträd. Sensommaren 1876 vistades han i den lilla orten Luc-sur-Mer i Normandie och målade branta kustklippor och ebbtidens stränder. Året efter utförde han en rad monumentala studier av stenbrotten vid Oise – ett försök till en ny realism. Några avgörande kontakter med de samtida franska impressionisterna, tycks han inte ha haft.

1877 refuserades han återigen på salongen i Paris, men Konstakademin i Stockholm visade en målning. Under hösten 1877 förändrades hans bildvärld, och han hämtade nu intryck från minnet och fantasin. Det var början till något annat.

I början av 1878 försämrades Hills psykiska hälsa. Diagnosen, som man idag skulle benämna paranoid schizofren psykos, påverkade honom oerhört och han lades in på klinik. Trots detta fortsatte han hela tiden att teckna. 1882 fick Hill hjälp från familjen och flyttade från Frankrike till S:t Lars hospital i Lund. 1883 skrevs han ut och flyttade tillbaka till barndomshemmet där han vårdades av sin mamma och sin syster Hedda.

Mellan 1883 till 1911 levde Hill i sin egen värld och producerade flera tusen teckningar med olika motiv och tekniker (bläck, tusch, krita, pastell och akvarell). Framför allt använde han sig av färg- och svartkrita men när han fick tillgång till mer material kunde han fylla stora pappersark med kompositioner i bläck, guld- och silvertinkturer. Inspirationen kom ofta från illustrerade böcker och tidskrifter samt från de egna, tidiga verk som omgav honom i hemmet. Han författade också en bok, kallad ”Versmanuskriptet”. Den 22 februari 1911 avled Carl Fredrik Hill av sviterna efter en lunginflammation.

Konstmuseet har idag över 2600 teckningar utförda av C F Hill, varav ett mindre urval visas här. De allra flesta är skänkta av Hedda Hills kvarlåtenskap 1931. I samlingen ingår även 25 målningar, varav de flesta är olja på duk.


Carl Fredrik Hill was born in Lund in 1849. His father Carl Johan was a professor of mathematics, and his mother Charlotte came from a family of priests. In 1858, Hill began studying at Cathedral school (Katedralskolan) in Lund, where his artistic talent was noticed by his drawing teacher Axel Lindqvist. His interest for the arts was constantly opposed by his father who probably preferred that his son had followed in his footsteps. Despite this, Hill was accepted into the Royal Swedish Academy of Fine Arts where he studied from 1871 to 1873. There he got to draw plaster casts of classic works, among other things.

Like many other artists, Hill wanted to go to Paris, the center of art at the time. Despite his father’s protests, he went there in 1873, acquiring his own residence and atelier. He often visited the Louvre as well as other museums and galleries, and was very productive in terms of creating his own paintings. Time after time, however, he was rejected by the Paris Salon.

He was drawn to open landscapes and sites such as Montigny and Bois-le-Roi outside of Paris. Here, his well-known views of the Seine and studies of blossoming fruit trees were created. In the late summer of 1876, he stayed in the small town of Luc-sur-Mer in Normandy and painted steep coastal cliffs and low tide beaches. The following year he carried out a number of monumental studies of the quarries of Oise – an attempt at a new realism. It seems he did not have any vital contacts with any of the French impressionists of the time.

In 1877 he was yet again rejected by the Salon, but the Royal Academy in Stockholm exhibited one of his paintings. In the autumn of 1877, his imagery transformed, and he instead took inspiration from memories and fantasy. This was the start of something new.

In early 1878, Hill’s mental health declined. His diagnosis, which would be classified as a paranoid schizophrenic psychosis today, affected him tremendously and he was taken into a clinic. Despite this he continuously kept on drawing. In 1882, Hill received help from his family and moved from France to St. Lars’ mental hospital in Lund. He was discharged in 1883 and moved back to his childhood home where he was cared for by his mother and his sister Hedda.

Between 1883 and 1911, Hill lived in his own world producing several thousands of drawings with different motifs and techniques (ink, black ink, crayon, pastel, and watercolour). Most of all he used crayons in black and in colours, but when given access to more materials he could fill large sheets of paper with compositions in ink, with dashes of gold and silver. He often drew inspiration from illustrated books and journals, as well as his own, earlier works that surrounded him in his home. He was also the author of a book, “The Verse Manuscript” (“Versmanuskriptet”). On February 22 in 1911, Carl Fredrik Hill died from the suites of pneumonia.

Malmö Konstmuseum today has over 2,600 drawings made by C F Hill, of which a small selection is shown here. The vast majority were donated by Hedda Hill's estate in 1931. The collection also includes 25 paintings, most of which being oil on canvas.

Carl Fredrik Hill

På Malmö Konstmuseum finns en unik samling konsthantverk och design som sträcker sig mer än 4000 år tillbaka i tiden och består av över 6000 föremål, framför allt inom keramik, glas, textil och metall, liksom möbler och industridesign.

I samlingen är de svenska 1900-talets glasbruk väl representerade, men här finns även historiska och samtida smycken, stilhistoriska möbler och några av 1900-talets främsta designklassiker. I samlingen finns också kinesiskt porslin, antika föremål och musikinstrument.

Genom föremålen i konsthantverk- och designsamlingen kan vi till exempel få en inblick i 1700-talets adliga hem och 1800-talets borgarklass, och därigenom få en förståelse för 1900-talets sociala och politiska strävan att nå ut med billigare men bra produkter till arbetarklassen. Med föremålen från 1970-1980-talen och framåt, synliggörs hur gränserna mellan konst, design och konsthantverk ifrågasätts och löses upp.

Föremål i en samling speglar alltid sin tids syn på kulturarv och vad som ansetts vara värt att bevara för framtiden. Konstmuseet samlar aktivt på konsthantverk och design med hög konstnärlig kvalitet, verk som befinner sig i gränslandet mellan konst och design, eller som har haft betydelse för den stilhistoriska utvecklingen. Inköpen sker med medel från fonder som testamenterats för inköp av konsthantverk och design. En stor del av samlingen består även av donationer.

It contains significant collections of Swedish and European ceramics from the 15th century to today, glass where the Swedish 20th century glassworks are well represented, jewelry from the Renaissance to today, textiles such as textile prints, riots and cross-border expressions, style historical furniture and 20th century classics. In addition, there are collections of Chinese porcelain, antique objects, and musical instruments.

Through the items in the craft and design collection we can get an insight into the 18th century noble home and the 19th century bourgeoisie. This, in turn, gives an understanding of the 20th century’s social and political desire to create more affordable yet high quality products for the working class. The objects from the 1970s through today visualise how the boundaries of what is art, design, and handicrafts has been questioned and dissolved.

The items of a collection always mirror its time’s views on cultural heritage and what is seen as worthy of being preserved. Malmö Konstmuseum actively collects handicrafts and design of a high, artistic quality, artworks on the border of art and design, or items significant to stylistic evolution. Purchases are made using funds donated through wills for the purpose of collecting handicrafts and design. A large part of the collection also consists of donations.